Historik
Familjerådgivningen startade i början av 1950-talet som en verksamhet inom kommun eller landsting. Målsättningen var ursprungligen att stödja goda parrelationer och motverka separationer och aborter.
Grundtankarna bakom familjerådgivningen var att skapa en verksamhet ”med låga trösklar” dit människor med förtroende och i skydd av en absolut sekretess kunde vända sig med sina mest intima relationsproblem. Verksamheten erbjöd terapeutiska samtal.
(Kollind, Anna-Karin: Äktenskap, konflikter och rådgivning. Från medling till samtalsterapi. 2002 ).
För att säkerställa alla medborgares tillgång till den för samhället och familjerna viktiga, förebyggande och parstödjande familjerådgivningen (Prop 1993/94:4) beslutade riksdagen 1995 att varje kommun skall erbjuda familjerådgivning till alla som begär det (SOL 5 kap.3§).
Värdegrund
Familjerådgivningens arbete bygger på värderingen att goda och trygga familjerelationer byggs bäst på principer om jämställdhet och demokratiska grundvärderingar. Samhället och familjerådgivaren har ett särskilt ansvar att motverka förtryck och värna om en svagare part, t.ex. barnen. FN:s barnkonvention och deklarationen om mänskliga rättigheter gäller i familjerådgivningens verksamhet.
Familjerådgivningen värnar individens rätt att göra egna livsval.
Syfte
För par som lever tillsammans gäller att ”Syftet är att bistå dem så att de kan hantera sina konflikter, problem och krissituationer på sådant sätt att de kan fortsätta leva tillsammans”. För par som separerar ”är det viktigt att få hjälp att minska konflikterna och att underlätta ett gemensamt föräldraskap”. Familjerådgivningen har ett förebyggande syfte och skall även bidra till ”föräldrautbildning och fortbildningsverksamhet för andra personalgrupper” (Prop. 1993/94: 4, sidorna 3, 4, 6, 7).
Folkhälsoarbete
Familjerådgivning är ett folkhälsoarbete som bidrar till förbättrade parrelationer, tryggare uppväxtmiljö för barnen och förbättrad hälsa för individerna. Familjerådgivning är också en viktig förebyggande verksamhet och en resurs för att förhindra ohälsa.
(Kärlek och hälsa, Lundblad, A-M, doktorsavhandling 2005)
Vad är skillnaden mellan parterapi och familjerådgivning?
Familjerådgivare Gerd Elliot, Lund, har formulerat följande kloka klargörande:
“Familjerådgivning kallas den verksamhet som kommunerna är skyldiga att bedriva enligt Socialtjänstlagen. Den har som huvudsyfte att genom terapeutiska samtal hjälpa par med relationssamtal. De som arbetar som familjerådgivare är oftast socionomer med vidareutbildning i psykoterapi. Många familjerådgivare har legitimation som psykoterapeuter, alltså en väldigt hög utbildning. Familjerådgivning kan betyda både enklare rådgivande samtal och längre bearbetande samtalsserier.
Parterapi är ett begrepp som börjar användas mer och mer. Det är inget skyddat begrepp utan kan egentligen betyda vad som helst. Det man skall vara mycket uppmärksam på när man söker parterapi är att kolla upp vilken utbildning terapeuten har. Om man anlitar en legitimerad psykoterapeut är man garanterad att den personen har en avancerad utbildning. Det behöver dock inte betyda att den personen är specialiserad på parfrågor.
Jag tycker att det är viktigast att ta reda på inriktning och utbildningsnivå när man söker hjälp, oavsett var.”
